Søk Meny Lukk
Lukk
Av: Victor Josefsen Intervjuer 26. februar 2021

Allergic To Humans: Frenetisk garasjepunk

– Det er vanskelig å sette seg selv i bås, men måtte vi velge en genre så er det vel garasjerock, men kanskje litt mer punka enn hva man normalt forbinder med det. Vi liker all garasjerock. Fra 60-tallet fram til i dag, forklarer vokalist og gitarist David Löfqvist i bandet Allergic To Humans, som av Manifestgallaen har blitt nominert som et av fjorårets beste rockealbum med debuten «Infinity Crunch». 5. februar i år slapp trioen sin versjon av slageren «Girls Just Want to Have Fun» med Cecilia Boström fra The Baboon Show som gjestevokalist.

Tekst: Jan-Olav Glette / Foto: Per Kristiansen (Inkl. front), Johan Bergmark, Johannes Helje

Allergic To Humans’ «Infinity Crunch» byr på frenetisk øs fra start til mål. Samtidig er det ikke bare sånn at det tar fyr, det svinger og groover reelt også. Musikalsk er det kort og konsist. Blytung garasjepunk som også innbefatter elementer fra surf og psychobilly.

Lyrisk byr de på morsomme, sprø tekster som gir uttrykk for frustrasjon og kan veksle mellom det absurde og det satiriske.

Vi grep tak i vokalist og gitarist David Löfqvist for å få oppskriften på dette herlige bråket.

Hvem er Allergic to Humans?

Vi är ett rockband från Stockholm som har lirat ihop i 3 år ungefär. Men det är viktigt att påpeka att vi alla 3 kommer från Gotland ursprungligen! Så vi är ju fortfarande gotlänningar spirituellt sett. Vi har Släppt en 4spårs EP och en fullängdare på Novoton Records.

Karl-Henrik Westerholm på trummor, Henric Uhrbom på bas och jag, David Löfqvist, på sång och gitarr.

Allergic To Humans. Foto: Johannes Helje

Hva er bakgrunnen for bandnavnet og hvilket forhold har dere til misantropi og allergi?

Den 2a låten vi gjorde tillsammans, länge kallad 2an, fick heta «Allergic to Humans» och handlar typ om social ångest. När Daggan sen var på oss om att vi var tvungna att välja ett bandnamn lagom till ep-släppet så kändes Allergic to Humans lite catchy och klämkäckt sådär.

Vårt förhållande till dom ämnena är väl personliga neuroser som går genom ett skräckfilmsfilter och blir låtar tillslut. Jag älskar skräckfilm. Så där kommer mycket inspiration ifrån. Låten «Blood Rage» från ep:n är egentligen namnet på 2 olika 80tals-skräckisar som jag älskar.

David, når og hvordan oppdaget du musikk ?

Mitt första musikaliska minne är att jag röjde loss till «Walk Like an Egyptian» av The Bangles i vardagsrummet. Sen vart det metal, grunge, 60tals garage rock, punk etc. etc. och man ville väl helt enkelt kunna återskapa det och försöka blow’a folks minds precis som man själv fick sin egen mind blown.

När begynte du selv å spille ?

Jag var väl 11-12 år nånting och jag gillade väl att gitarrspelande kan vara rätt fysiskt om man vill. Man kan dra i strängarna och slänga runt den.

Hvorfor vokal og gitar?

Se gitarr ovan. Innan Humans hade jag bara sjungit en gång live och det var jättelängesen och då fick jag en megatupp i ett körparti så att alla kompisar på första raden ramlade omkull av garv. Så har varit lite skraj sen dess, men i Humans var det mer att vi inte kunde komma på nån annan som skulle kunna tänka sig sjunga med oss. Så det fick bli jag.

Hvorfor punk og garasjerock?

Sen tonåren har det varit det man lyssnat mest på och jag och Karl-Henrik brukade ofta träffas ute på stan och snackade alltid om att starta ett band. Som man brukar göra när man druckit några öl. Men efter ett par gånger så blev det så. Det var nog mycket Karl-Henriks förtjänst. Han kan vara jävligt ihärdig.

Har du hatt noen forbilder eller mentorer langs veien som har vært viktige for å utvikle ditt eget uttrykk eller egen musikalitet?

Farbror rolle som sedan 80talet spelat bas i klassiska gotländska bandet Smaklösa. Dom var alltid lite punkiga med roliga texter och man vart ju stört impad av det och att han var musiker. Annars har Ugly Things Magazine som jag läst sen tonåren haft en stor betydelse för vad jag lyssnar på än idag. Så man kan säga att Mike Stax som ger ut den tidningen är en stor inspiration.

Har du en favorittgitar, forsterker, pedal eller mikrofon?

Vi gillar ju musikprylar men är inte jättenördiga när det kommer till den biten. Jag gillar det mesta och älskar min Les Paul så jag kör allt på den. På plattorna blir det lite vad jugglan har i studion (kapsylen), och han har ju en hel del godsaker, oftast blir det nån gammal Fenderstärkare för min del.

Allergic To Humans. Foto: Johan Bergmark

Har dere spilt i andre band tidligere?

Vi har alla spelat i band sedan tonåren. Allt från metal, hardcore, pop, indierock bla bla men inget som det här. Det har inte blivit av helt enkelt. Men nu visste vi att vi ville spela röjig rock’n’roll och vi hade turen att alla var överens om det. Jag skrev i stort sett min första låt någonsin till Humans så det är lite som att humans är vårt första band igen, lite som en prequel om man ska uttrycka sig med filmtermer. Men nu spelar alla bara i Humans.

Hva er forskjellen mellom Allergic To Humans som spilte inn den selvtitulerte EP-en i 2018 og bandet som slapp debutalbumet?

Vi har lite mer koll på läget. Humans personlighet har blivit klarare.

Fortell om hverandres musikalske styrke og rolle i Allergic To Humans?

David Löfqvist, gitar, vokal
Riffglad låtskrivare som tar liten plats i en bil.

Henric Uhrbom, bass
Orädd och testar vad som helst bara det låter lite Humans. Tekniker och storyteller i bandet.

Henrik Westerholm, trommer

Bandpappa och ångvält med energi nog för att lysa upp Ullevi med assule.
Dere har også hatt med noen fine gjester i studio.

Gustav Gendt, congas
Gustav är en Stockholmsk musikprofil som spelat med Monster, Club Killers och en himla massa annat. Han spelar väl egentligen mest saxofon men här gjorde han ett grymt inhopp på congas.

Patrik Kolar, piano 
Är också en kille som dyker upp lite överallt. Har också spelat som Gustav Bendt i Club Killers. Jugglo brukar ringa honom när han behöver lite grymt pianolir. Sista instrumentala låten på «Infinity Crunch» behövde nånting extra så Jugglo lyfte på luren.

Hvorfor valget av albumtittelen «Infinity Crunch» og hva vil dere kommunisere med den?

Titeln är inspirerad av det amerikanska bandet Endless Boogie. När vi skulle bestämma en Aabumtitel så tänkte vi på att «Endless Boogie» (ursprungligen en albumtitel av John Lee Hooker tror jag) ger såna sköna associationer, en boogie som aldrig slutar. Bara pumpar på. Så vi skrev om det som att det skulle vara ett gitarrcrunch som ljudade i all oändlighet.

Jørgen Wall har produsert skiva.

Jörgen ”jugglo” Wall är vår George Martin. Vår 4de Human. Världens bästa och skönaste producent/snubbe. Riktig idespruta som är noggrann som fan men ändå jäkligt loose. Han är mästare på att skapa en peppande och trygg atmosfär. Han har så bra koll på allt i sin studio att det går snabbt och han hittar det sound man försöker krysta fram. Allt det hörs på plattan. Den hade inte låtit lika bra utan honom helt enkelt.

Albumet er innspilt i Kapsylen Studio.

Supergo lokal som ligger på Södermalm i Stockholm. I samma hus som klassiska punk haket Kafé 44. Jugglo har så bra grejer där, vintagestärkare av alla dess märken. Det finns så många möjligheter. Och så ligger det nära Big Ben om man vill ha en fatöl.

Illustrasjoner på albumet er gjort av PeachMunkey. Fortell om dem og de fargerike monstrene eller misfostrene som pryder albumomslaget.

Vi har verkligen fått beröm för omslaget och det blev ju verkligen skitbra. Det var boss man Daggan som fixade den kontakten. Tror hon sitter i Los Angeles, USA i alla fall. Vi sa att hon kunde ta inspiration från låttitlarna och det här blev resultatet. Tycker figurerna speglar den sinnesstämning som genomsyrar plattan på ett kompletterande sätt.

Deres nye singel er en cover sammen med Cecilia Boström fra Baboon Show, av Robert Hazards «Girls Just Want to Have Fun», kanskje mest kjent i Cyndi Laupers versjon, men også tolket av STRFKR, Chromatics, Miley Cyrus, Blade med flere. Hvilket forhold har dere til denne låten og hva var det som gjorde at dere ville gjøre deres egen version?

Allergic To Humans & Cecilia Boström Foto: Per Kristiansen

Karl-Henrik är störtförtjust i Robert Hazards demoversion av «Girls Just Want to Have Fun» och vi bestämde att göra en cover på den. Vi tänkte också att en Nice touch hade varit att låta en tjej sjunga den med Laupers omskrivna text så man fick ett mer kvinnligt perspektiv fast Hazards powerpop ös. Karl-Henrik är bekant med Cecilia från Baboon Show sen tidigare så vi kontaktade henne och hon var på. Vi spelade in hos Jugglan på Kapsylen och det blev riktigt bra. Natalie från Novotons Tiki And The Hot Stuff kom in och körde också. Sedan spelade vi in en video med fotografen Per Kristiansen ute på hans gård Snickartorp i samband med singelsläppet. Var jäkla skoj. Toppenkille han Per! Singel er  på alla digitala plattformar. Inge vinyl den här gången tyvärr!

Her er en del stikkord som jeg vil at dere skal reflektere rundt.

Frenetiskt – Tycker jag sammanfattar Humans temperament när vi spelar tillsammans.

Garasjerock – Svårt att sätta sig själv i ett fack, men måste man välja 1 genre så är det väl den här, fast kanske lite punkigare än vad man normalt förknippar med det. Vi gillar all garage rock. Från 60-talet fram till idag.

Punk  -Vi har väl ett lite punkigt anslag i musiken, så garage punk sitter väl inte helt fel. Även texterna är inspirerade av The Weirdos, Butthole Surfers, Urinals och liknande. Det där lite absurda, ironiska, sarkastiska och frustrerade.

Proto punk -Egentligen kanske vi hade passat in här. Innan punken bröt ut och hittade en identitet. Band som The Stooges, Coloured Balls, MC5, Flamin’ Groovies visade vägen för hur ny rå rocknroll skulle låta men existerade ändå i lite av ett vakum. Svårpaketerat när det begav sig. Men man kan ju inte gå omkring och säga att man lirar proto punk. Låter ju konstigt.

Soul – Älskar soul. Stax, Motown, Phillysound, allt sånt. Speglar väl också av sig lite i musiken även om vi inte är lika Sofistikerade.

Surf rock instrumentaler – «Jezabel» med The Illusions är en av tidernas bästa låtar. Borde göra en cover på den. Inspirerade vår instrumentala låt «The Bastard From Bjaers». Link Wray fanns med där på ett hörn också.

Catchy -Viktigt även om musiken är rå. Man kan inte bara gå på råstyrka.

Skittent – All blir bättre med lite skit.

ReverbJoe Meek älskade reverb och det gör vi med. Men ibland får det gärna va torrt som fnöske också.

Creedence Clearwater Revival – Gjorde inte en enda dålig platta. En favorit är «Sinister Purpose».

New Bomb Turks – Jäkla ös. Kändes väldigt stilbildande där i början av 90talet. Deras cover av «Mr. Suit» är magisk. Tänker att humans låter lite som om Turks hade varit ett Creedence-coverband.

Rocket From The Crypt – «Scream Dracula, Scream!» gick ju hett på skivtallriken när man i ungdomen började intressera sig mer för rock’n’roll, snarare än metal och grunge. Man älskade ju svänget! John Reis har gjort mycket bra även utanför RFTC, typ Hot Snakes som är grymma.

Dr. Feelgood – Legender. Tror «She Does It Right» var den första låten humans spelade tillsammans.

Motörhead – Toppsväng. 2 favoriter som man inte lyssnat sönder på än är «Vibrator» och «Please Don’t Touch» tillsammans med Girlschool. «Limestone Rock» har ju definitivt drag av deras sound.

The Cramps – Topp 5 bästa banden evör. Ibland nr 1.

Kort og konsist -Vad vi än försöker oss på blir det kort å koncist. Ibland känns det ideologiskt, ibland är vi kanske bara lata.

Brutal bass – Henric är en väldigt lugn och fin kille men han gillar att pumpa bas hårt.

Primal – Vår sång känns ofta primal. Nästan ingen finesse, bara hjärta å smärta ofiltrerat. Befriande och kul att bara gasta på sådär.

Flokkmentalitet – «Sect Aura» handlar om det. Den började som en disslåt till min kompis Martin som lite retsamt sa att jag hade Sekt Aura bara för att jag tycker att kyrkor är vackra. Vi diskuterade auror hehe sen blev det mer en låt om flockmentalitet som finns överallt och som gör oss till passiva mähän. Nåt sånt.

Misfits/Utenforskap – Det är väl det här med att inte passa in. Många känner nog det. Om än i olika grader. Känns som ett textämne som alltid varit aktuellt.

Allergic To Humans. Foto: Johan Bergmark

«Infinity Crunch» er  nominert på Manifestgalan for beste rockelalbum. Hva betyr sånt for dere?

Det betyder mycket för oss! Vi blev skitglada. Det kom som en total överraskning. Alltid kul när någon uppskattar det man gör och Manifestgalan är ju nåt man alltid haft koll på och respekterat. Lyfta de som behöver lite mer ljus på sig.

Fortell om forholdet til deres plateselskap Novoton og betydningen Daggan Stamenkovic har for uavhengige svenske artister.

Daggan Stamenkovic är en eldsjäl som verkligen bara bryr sig om musik och gillar han det så släpper han det och lever för det. Inget bullshit heller, bara raka puckar som gäller och så har ju karln onekligen en oantastlig musiksmak. Han har ju också förutom att ge okända band en chans, gett just gotländska band en röst som jag inte riktigt vet om det gjorts tidigare. Toppensnubbe han bossen.

Hvordan har dere blitt påvirket av nedstengingen av samfunnet og Covid-19 tiltakene?

Inställda förbandsgig till The Sonics och The Fleshtones bland annat. Och det lagom till att vi släppte «Infinity Crunch». Så det blev ju inte så mycket att promota plattan genom livespelningar direkt. Men vi har ju spelat in en live session hos Jugglan i Kapsylen som vi la upp på YouTube, spelat in en låt med Cecilia från Baboon Show och jobbar på en ny skiva så vi har ju haft att göra i alla fall.

Femten låter som har påvirket Allergic to Humans.

The Kinks – All Day and All of the Night

The Cramps – You Got Good Taste

The Pagans – What’s This Shit Called Love?

The Hellacopters – (Gotta Get Some Action) Now!

Them – Mystic Eyes

Shadows Of Knight – I’m Gonna Make You Mine

The Equals – Green Light

The Hives – Hate to Say I Told You So

Problem – Kroppsvisit

Union Carbide Productions – Born in the 60’s

The Coasters – Smokey Joe’s Cafe

The Damned – Neat Neat Neat

Dr. Feelgood – She Does It Right

The Stooges – I Got a Right

The Sonics – He’s Waitin’

 

Allergic To Humans – Girls Just Want to Have Fun (Singel, 2021)

 

Allergic To Humans – Infinity Crunch (Album, 2020)

 

Allergic To Humans – Allergic to Humans (EP, 2018)

 

 

Her kan du søke etter og låne musikk, bøker, tegneserier og noter i Deichmans katalog

Legg igjen en kommentar

Din e-postadresse vil ikke bli publisert. Obligatoriske felt er merket med *

Abonner

Oppgi din e-postadresse for å abonnere på dette nettstedet og motta varsler om nye innlegg via e-post.