Søk Meny Lukk
Lukk
Av: Victor Josefsen Intervjuer 24. september 2021

Spader Kung: Flat struktur og masse energi

– Punk er å være seg selv, å si hva man føler og tenker selv om det er fæle og ubekvemme følelser. Punk er å sette følelser foran prestisje og vilje foran talent, å forstå at man ikke må være dyktig for å gjøre ting. Punk er en omveltende innsikt i så vel det skapende som i livet for øvrig. En befrielse, forteller Anna Welinder i det svenske punkebandet Spader Kung, som med albumet «Arvet» på Så Länge Skutan Kan Gå Records (2020) var et av Manifestgallans kandidater til beste punkalbum på Manifestgalan. Nå jobber de med ny plate.

Tekst: Jan-Olav Glette / Foto: Johan Rönnow, Ebba G. Ågren, Freja Blomstrand

Spader Kung er et friskt nytt pust på den skandinaviske punkscenen. Sjarmerende, uvørent og passe variert, med engasjerte tekster om å være seg selv, om å være ung kvinne i Sverige i dag, og å holde det ekte, men også om mentale utfordringer og personlig mørke.

Her kan du få ta og føle på den rå energien som ligger bakom, høre om kortstokkens svarteper og om bandmedlemmenes personlige kick ved å lytte til Patti Smith, Ebba Grön og Masshysteri.

Spader Kung. Foto: Johan Rönnow

For de som ikke kjenner til dere allerede, hvem er Spader Kung?

Vi är mycket bättre på det mesta än vad många andra är på mycket annat. Och vi spelar musik också.

Hva er bakgrunnen for bandnavnet og hvilket  forhold har dere til kortspill?

Bandnamnet uppstod av slump, men kanske också öde. Spader Kung är kortlekens emo, en dyster typ som drar till sig allt som är mörkt, destruktivt och deppigt. Googlar man betydelsen får man upp att spader står för följande: «Problem, svårigheter, negativa tankar och känslor. Spader förknippas med luftelementet och står för skvaller, utmaningar, budskap och problem. Spader anses vara dåliga kort.» Det säger väl det mesta.

Når og hvordan oppdaget dere musikk og hva gjorde dere så lidenskapelig opptatt av den?

Musiken upptäcktes tidigare än någon av oss minns, och skapandet och besattheten av musiken kom sen naturligt – gillar man musik så är det naturligt att vilja göra sin egen. Vissa tror nog att de saknar talang eller kunskap för att göra egen musik, men det är inte sant. Alla kan göra musik. Sen hur resultatet blir är en annan femma.

Når begynte dere selv å spille og hva fascinerte med den måten å uttrykke seg på?

Vi har olika musikalisk bakgrund, men den gemensamma nämnaren är att ingen av oss hållit på med det så mycket innan. Anna hade exempelvis aldrig varken spelat bas, sjungit inför andra eller någonsin skrivit en låt när vi startade bandet. Att spela i band var bara en sån där grej som man «måste göra» nån gång i livet. Sen så blev det det viktigaste av allt, typ.

Dere har valgt å synge på svensk.

Våra texter är viktiga och vi kan flest långa ord på svenska.

Hva er punk for dere?

Anna: Punk är att vara sig själv, att säga vad man känner och tycker även om det är fula och obekväma känslor. Punk är att sätta känsla över prestige och vilja över talang, att förstå att man inte måste vara duktig på saker för att få hålla på med dem. Punk är en omvälvande insikt i såväl skapandet som i övriga livet. En befrielse.

Matilda: Jag tycker att punk bara är ett förhållningssätt till världen. Och till sig själv kanske.

Klara: Jag tror inte att punk är en skäggig gubbe på ett moln, utan mer som en kraft.

Hva har dere fått tilbake fra punk- og indiescenen?

Allt. Punkscenen är den snällaste scenen som finns, i princip alla har inkluderat oss och tagit oss på allvar sedan dag ett. Det är en fantastisk gemenskap.

Fortell om hverandres musikalske styrke og rolle i Spader Kung.

Klara Viriden i Spader Kung. Foto: Johan Rönnow

Klara Viriden

Klara är den som får Anna och Matilda att skärpa sig när de börjar tjura och får dem på bra humör igen. Hon kan få vad som helst att se ut som ett konstverk, skriver sjukt fantasifulla låttexter och spelar trummor på ett sätt som ingen hört förut. Det finns ingen som skriver låtar som Klara. Refrängerna, herregud.

Anna Welinder i Spader Kung. Foto: Johan Rönnow

Anna Welinder

Anna är smart och lugn och en jävla stadig basist och låtskrivare. Hon är förmodligen den i bandet som är mest musikalisk. Hon verkar liksom kunna höra och se tonerna i luften och skriver både bas- och sång-melodier som är så fruktansvärt genomtänkta och texterna väver hon in i allt det här, vilket gör låtarna så drabbande.

Matilda Grähs i Spader Kung. Foto: Johan Rönnow

Matilda Grähs

Matilda är motorn i hela bandet, hon har ständigt nya låtar på gång och tjatar på oss andra att också skriva låtar, det är bra. Hon skriver otroligt poetiska, mörka och personliga texter som hon levererar på ett sätt som ingen kan värja sig ifrån. När Matilda sjunger så lyssnar man. Och får ångest (på ett bra sätt).

Philip Lindskog bidrar med noise/støy på «Jag har händer som inte är mina».

Philip är en av Malmös bästa trummisar, men han är även en fantastisk (han kommer kanske inte gilla det här ordvalet, men men) ljudkonstnär. Vi delar replokal och vänskap sedan ett par år tillbaka. Philip har följt med oss som band länge och förstår vad vi gör och hur vi låter. På «Jag har händer som inte är mina» gav vi honom egentligen fria tyglar att göra något obehagligt, och det blev ju skitbra.

Hvorfor valget av albumtittelen «Arvet» og hva vil dere uttrykke med den?

«Arvet» syftar nog både på det sociala arvet som följer med att födas till människa bland andra människor, och på punkarvet. Vänd skivan upp-och-ner och gissa var du sett omslaget tidigare.

Dere synger og skriver låter alle som en og dere bytter også litt på hvem som spiller hvilket instrument.

Vår tanke med bandet har alltid varit att det ska vara en platt organisation, utan någon hierarki eller ledarfigur. Det är viktigt att alla som vill får komma till tals och att ingen bestämmer mer än någon annan, utan att alla beslut måste godkännas av alla. Vi har alla tre drag av att vara starka frontfigurer, men samtidigt uppskattar vi nog alla att ibland ställa oss i bakgrunden och inte stå ensamma i centrum hela tiden. Vi är ganska olika både som människor och som låtskrivare vilket gör det mer intressant musikaliskt än om bara en person skulle skriva alla låtar.

Klara Viriden står for artwork og layout.

Klara: Omslaget växte fram under tiden vi jobbade på skivan. För mig/oss var det viktigt att det kändes som ett debutalbum, att omslaget hängde ihop med låtarna och representerade vår tid som band. Fördelen med att göra sina egna omslag är att det blir personligt på ett sätt man inte kan uppnå när man anställer någon annan. Jag ville ha med aspekter från vårt egna arv och arv som påverkat oss som t.ex. baksidan med Spader Kung-kort vi har fått eller hittat när vi varit ute och spelat och framsidan skvallrar om Ebba Gröns skiva «Kärlek & Uppror».

Klara Viriden i Spader Kung. Foto: Ebba G. Ågren

Hva betyr D.I.Y. for dere?

DIY är grunden i punken och i allt vi gör. Musikbranschen kan vara för jävlig, men om man gör saker själv så slipper man oroa sig för att bli lurad eller överkörd. Det är fett. DIY-aktörer är ovärderliga för musiklivet.

Spader Kung. Foto: Ebba G. Ågren

Her er noen stikkord som jag vil at dere skal si litt om deres forhold til og hva de kan fortelle om Spader Kung eller «Arvet».

Katthem – Vi älskar Katthem, både som band och som människor.

Masshysteri 

Matilda: Jag minns hur det var att vara tretton och skrika med i «Dom kan inte höra musiken» med min bästis och hata vuxna för att dom inte fattade någonting. Ett av Sveriges bästa band genom tiderna.

Klara: Masshysteri var det första bandet jag hittade där jag älskade varenda låt. De var också dem som var min gateway in i punkscenen och fick mig att se nyanserna i vad som är punkmusik. Svinbra texter, otroliga melodier, Sveriges bästa band. RIP.

Ebba Grön/Thåström – Det vi brukar referera till när vi ska beskriva vårt sound: som en blandning av Ebba Grön, Imperiet och Thåströms egna grejer. Plus mycket annat såklart.

Broder Daniel  – mvh Matilda 17 år.

Matilda Grähs. Foto: Freja Blomstrand

Postpunk – Är Spader Kung postpunk? Eller punk? Både och? Var går gränsen? Vi vet iallafall inte.

Punk – En livsstil, snarare än en musikgenre.

Feminisme – Ett par av alla viktiga glasögon som är svårast att ta av. En ständig monokel kanske.

Malende gitarer – Haha, det var en recensent som skrev det om skivan, och han menade det som någonting negativt. Vi förstår inte det negativa i något som är så fett.

Råskap – Det kommer ganska naturligt när man börjar göra musik utan att veta hur man gör. Numera skulle vi säkert kunna göra sofistikerad och polerad musik om vi ville, men det skulle kännas falskt på något sätt.

Musikalsk dynamikk – Inget vi reflekterar särskilt mycket över, men vi brukar skämta om att många av våra låtar ofta råkar få liknande typ av dynamisk uppbyggnad. Men så får det vara.

Personlige tekster – Lika läskigt varje gång att skriva, men alltid lika viktigt för musiken.

Mørke – En gammal vän.

Sosial arv – Något verkligt som är påhittat.

Depresjon – En allvarlig psykisk sjukdom som tar livet av folk på riktigt och som även drabbar närstående. Därför måste vi sluta använda begreppet depression om sådant som inte är depression, det förtunnar betydelsen och förringar skadorna hos de drabbade.

Ensomhet – Sociologen Emma Engdahl skriver i sin bok «Konsten att vara sig själv» att «vi lever i skuggan av att vi föds och dör ensamma. […] När jag föds så är det min kropp som föds, inte din, och när jag dör så är det min kropp som dör, inte någon annans.» Ensamheten är den enda ständiga följeslagaren, och det bästa vi kan göra är att försöka bygga broar ut ur ensamheten och hitta olika sätt att relatera till och komma närmare varandra. Genom musik, till exempel.

Mental helse – Något att sträva efter. Hade varit skoj. Ett normalläge för de allra flesta.

Gustafsson Ågren har gjort videoen till «Allting».

Ebba är ett geni, allt hon rör vid blir guld. Låten «Allting» brukar vi kalla «den glada låten», men texten är egentligen ganska sorglig. Så vi tänkte att ett sorgligt kalas skulle passa bra. Och tårtan var god.

Klara Viriden har regissert og gjort animasjon till «Tusen nålar».

Klara: Låten handlar om att tappa bort sig själv och att inte kunna sortera sina känslor, känna sig uttömd utan att veta varför och att försöka hitta trygghet i människor som inte förtjänar det. Videon växte fram av sig själv. Jag ville att den skulle kännas som en kaotisk tidskapsel så jag grävde fram videoklipp jag filmat under våra år som band och försökte visualisera känslorna i låten genom redigeringen.

Hva er det som er bra og dårlig med musikkscenen i Malmö?

Det som är bra är väl att det är flera scener som drivs av personer som verkligen är engagerade, livemusik för livemusikens skull, snarare än att tjäna pengar. Det dåliga är att det ibland känns lite litet, som att det oftast är samma människor på spelningarna. Det allra sämsta är att det finns oseriösa arrangörer som mest ljuger och driver sina verksamheter som luftslott.

Hvilke andre lokale artister burde vi sjekke ut?

Bathouse, Smisk, KÜBLER ROSS, Mary Anne’s Polar Rig, Spunsugar.

Fortell om plateselskapet deres?

Så Länge Skutan Kan Gå Records. Alternative Rock. Palle bokade oss till Mossagårdsfestivalen 2019 och såg oss göra kanske en av våra stökigaste spelningar mitt i natten. Sedan forslade han iväg oss i någon slags traktor, backade ner en skylt och frågade om han fick signa oss. Ungefär så har det sett ut sedan dess!

Hvordan har dere blitt påvirket av lockdown og Covid-19 tiltakene?

Vi hade nog egentligen tänkt oss att albumsläppet i april 2020 skulle leda till fullspäckat spelschema och turnéer runt hela Sverige, men så blev det ju såklart inte. Samtidigt har vi haft tur, tror nästan vi varit det band i Sverige som spelat mest under pandemin. The Times var på vår spelning på Plan B i början av förra sommaren och rapporterade, så man kan säga att vi gjorde internationellt genombrott genom att spela live trots brinnande pandemi.

Hva skjer med bandet framover?

Vi håller på att skriva nästa skiva nu. Turnéer blir det så fort restriktionerna lättar. En del är inbokat redan nu, det ser vi fram emot!

Kan dere til slutt velge 15 låter, fem hver som har inspirert Spader Kung eller dere som musikere.

Matilda

1. Land – Patti Smith

Att som tonåring upptäcka den här låten, eller nej, hela «Horses»-skivan, eller nej, egentligen hela Patti Smith som person och poet och rockstjärna, har varit den enskilt viktigaste anledningen till att jag håller på med musik och skrivande på det sätt som jag gör. Jag förstod att man behöver inte ha refränger eller vara man eller en sammanhållen människa med blanka konturer tätt runt kroppen. En sån jävla befrielse, fan. Jag återvänder alltid till den här låten.

2. Bad Reputation – Joan Jett & the Blackhearts

En kväll för något år sedan, en tid innan vi spelade in «Arvet», gick vi på bio efter att vi repat. Vi såg filmen om Joan Jett, som heter just «Bad Reputation». Jag minns att när filmen var slut och vi gick ut ur salongen, var alla tre helt uppeldade och taggade på att bara spela i band med varandra och vilken jävla roligt grej det är att kunna hålla på som man vill, och vara bra på det. Det blir som cirklar som sluts och börjar om över tid. Eller, kanske mer som spiraler som fortsätter.

3. Hål – Thåström

Den här låten ligger på Thåströms absolut bästa, tyngsta och eventuellt mest underskattade album «Mannen som blev en gris». Den är i alla fall soundtracket till mina värsta dagar, en sådan skiva behöver man också. Jag rekommenderar hela skivan från början till slut, och att läsa texterna till. Perfekt produktion. «Hål» är riktigt obehaglig låt med en text på svenska som nästan känns läskigt arg och privat, inte så insvept i eftertanke. Det tycker jag mycket om, det är ju så det känns.

4. Isolation – Joy Division

Ja, såklart, Joy Division. Ingen är förvånad och ingen är missnöjd. Om Patti Smith är anledningen till att jag ens håller på, bör Joy Division hållas ansvariga för att det jag helst håller på med och skriver om låter som det gör.

5. Bad to the Bone – George Thorogood & the Destroyers

Att få ihop den här lilla listan på fem låtar har tagit upp orimligt mycket av min själsliga tid senaste veckorna. Timmar av navelskådande, scrollande och jag jag jag jag jag orkar inte tänka mer på varför och hur. Så, därför får ni riktig rock’n’roll-sanning som nummer fem. När jag en sen kväll för en lång eller kort tid sedan, minns inte, fann mig själv stå ensam på scenen och sjunga den här gamla dängan på någon karaokebar i Malmö, förstod jag att min scenskräck inte längre var ett problem.

 

Anna

1. Kom över nu – Hurula

Hurula har varit en stor inspiration för mig både när det gäller text och musik, men mitt största Hurula inspo-moment står faktiskt inte han själv för utan hans tidigare bassist Manuela Iwansson. Jag såg dem spela på Way Out West 2016 och Manuela avslutade hela spelningen genom att stå ensam kvar på scen och spela ett flera minuter långt bassolo till den här låten och publiken skrek för att det var så fett. Jag hade varit sugen på att spela bas i flera år dessförinnan, men där och då bestämde jag mig för att det måste bli verklighet.

2. Kalle Theodor – Astrid Lindgren, Georg Riedel

Det låter kanske lite konstigt, men precis när vi startat bandet och jag skulle lära mig att spela bas så övade jag på var tonerna satt på basen genom att spela barnvisor på gehör. Kalle Theodor blev snabbt en favorit att öva med och jag kan höra än idag att tonaliteten i den visan har färgat soundet på många av låtarna jag skrivit.

3. Allvar – Vånna Inget

Vånna Inget lyssnade jag mycket på under tiden kring bandets födelse, vilket jag tror har satt många undermedvetna spår. Har läst i en recension att jag sjunger som Karolina i Vånna Inget, och tycker själv att exempelvis vår låt «Allting» påminner mycket om deras sound.

4. Blå himlen blues – Imperiet

Jag önskar att jag skrev musik som lät mer såhär, men det har inte blivit så… än. Som tur är kan Matilda skriva musik som låter såhär – «Jag har händer som inte är mina», till exempel.

5. Miljonär – Solen

Jag älskar Solen. Det är gnälligt på samma sätt som jag och precis som Spader Kung så är de inte rädda för att sno en eller ett par rader från något som Thåström skrivit. Det är ju också kul.

 

Klara

1. Åt Helvete – Hanna Hirsch

Megasnygg och megadeppig cover på «Nowhere Fast» av The Smiths. Dagen jag hittade Hanna Hirsch lyssnade jag på deras skiva «Gå hem över himlen» på repeat non-stop. Det är en evig sorg att jag aldrig kommer fått se dem live. De lyckas alltid tar mig ur en artist block.

2. Tapetklister – Jumper

När jag skrev «Tusen nålar» lyssnade jag jättemycket på svensk pop från 90-talet och Jumper har sen dess haft en speciell plats i mitt hjärta. Perfekt gräns mellan cheesy och hjärtskärande. Roliga rim.

3. Vår del av stan – Masshysteri

Lökigt värre, men en låt och ett album som förändrade mitt liv.

4. Shotgun treatment – Cortex

Så snyyyggggg låt. Rekommenderar liveversionen från 1986 som finns på YouTube. En highlight i Spader Kungs karriär var när vi spelade på ett vernissage och Annika von Hausswolff stod i publiken och gav tummen upp. <3

5. Håll om mig – Pascal

Vinnarna av OS, VM och EM i deppighet. Får mig att aldrig vilja rimma i en låt igen.

 

Spader Kung – Arvet (2020)

 

Sjekk også relaterte saker under, husk forresten å klikke på «Last inn mer» for å sjekke flere.

 

Her kan du søke etter og låne musikk, bøker, tegneserier og noter i Deichmans katalog

Legg igjen en kommentar

Din e-postadresse vil ikke bli publisert. Obligatoriske felt er merket med *

Abonner

Oppgi din e-postadresse for å abonnere på dette nettstedet og motta varsler om nye innlegg via e-post.